Olycka och plåtskador

Idag var då olyckan framme och en älg fick sätta livet till mellan Orrefors och Nybro. Där kom vi, jag och lillen i laglig hastighet när älgen kom uppfarande från ett brant dike. Nu ser bilderna bra mycket värre ut än vad det var. Jag hann se älgen och bestämma mig för hur jag skulle gå till väga. Jag hade 2 alternativ. Antingen gira kraftigt vänster och till 100% fara rakt ner i diket och säkerligen träffa ett träd, eller välja att faktiskt köra på älgen. Mitt i allt kände jag mig väldigt lugn då jag var så säker på min bil och att vi trots allt satt väldigt säkert. Jag tvärnitade, det small och rutan sprak tillslut. Var hoppfull några sekunder att den skulle hålla men icke. In i bilen for glassplitter, blod och älsskit. För skita är den tvungen att göra. Jag fick snabbt stopp på bilen och insåg att vi satt oskadda, tryggt i bilen.  
 

Jag är evigt tacksam att det var min hunk till jeep vi färdades i. Bilen har fått sig en rejäl smäll men är mest plåtskador som säkerligen går att fixa till. Jag kommer aldrig byta ut min jeep för är det något jag kan skriva under är att man sitter som en kung, färdas högt och har väldigt mycket motorhuv som i detta fallet tog den mesta av smällen.
 
Efter några minuter kom 2 helt underbara män till vår hjälp. De stannade och kom snabbt springande. De var så fantastiska och vi blev ett superteam tillsammans. En ringde polisen, jag flyttade bilen, en tog axel en stund och inom 10-15 minuter var hela samhällsligan på plats. 
 

Brankårer från både Lenhovda och Nybro, 2 ambulanser, jaktlag, polis och många som kom fram och frågade hur det gått. Vi fick den allra bästa hjälpen man kan få.
En uppringd,uppskrämd man i Rom fixade allt tekniska med försäkringsbolag, bärgning, någon som hämtade upp oss och självklart stötta mig. Det var finaste svågern Henrik som kastade sig i bilen och hämtade upp oss. 
 

Hur gick det då med oss själva. Lillen fick lite skärsår efter glassplittret som for in och blev riktigt uppskrämd väl ur bilen. Mest var han orolig för Cristians bil och älgen som låg och skämpade för sitt liv några meter bort. Enligt lillen var det en tjejälg och den dog snabbt där i diket. Jag själv hade konstigt nog ett extremt lugn och fick inga skador alls. Adrenalinet pumpade för fullt och mitt fokus låg i att vara lugn och lösa situationen. Allt för att lillen skulle hantera det som bäst. Självklart slog hjärtat hårt men jag kände mig väldigt väldigt säker över situationen. 
 

Efter 1,5 timmes fixande och trixande med bärgning, polisförhör mm var vi åter hemma. Vi bytte bil och bestämde oss att åka till öland som vi bestämt. För mig var det vikigt att köra bil igen så jag inte börjar tänka dumma tankar. Axel ville gärna åka. Vi stannade till på olycksplatsen och såg den med nya ögon på hemvägen. Fast innan dess tog vi och hängde på MC Donalds i Nybro. Lite mat och samtal om tjejälgen gjorde oss gott.
 

Nu har vi landat hemma, tömmt byxorna på glassplitter och tvättat bort lite blod. Vi summerar en händelserik dag och tackar GUD för att allt gick så bra.
 
Ett stort tack till mina 2 finaste män som hjälpte mig där på vägen. De lämnade inte min sida förräns allt var över. Vilka hjältar ni är. Största tacket som finns i denna värld till er. Ni har fått en speciell plats i hjärtat idag.
 
Tack till brandkåren, ambulansen, bärgningskåren för grymt bra utfört arbete. Är stolt över våra samhällsinsatser.
 
Finaste Henrik. Du är en klippa som alltid ställer upp. TACK.
 
Bästa mannen som fixade allt runt omkring. Älskar dig.
 
Fast den allra bästa var ändå min lille Axel som var en riktig hjälte som fick vara med om lite för mycket saker på en gång men fixade det galant. Mammas viktigaste. Utan dig vore jag inget. Love you.
 
Kram Kram
 
Axelsmom
 
 

Mer från bloggen

Kommentera inlägget här :