Floden Tevere rinner genom Rom och är större delen av året mest en tråkig kulturell upplevelse. Däremot på sommaren förvandlas flod deltan till en fantastisk mötesplats. Dit flyttas restauranger, spelhallar och marknadsknallar. De vita tälten reser sig ståtliga mot flodens skyddsmurar.Vattennivån är så här års låg, vilket inbjuder till denna vackra plats.
Det är här man möts på kvällarna för att umgås, äta och njuta av livet som italienarna är otroligt bra på. När vi svenskar nattar barnen och slänger oss helt slut i soffan möts italienarna vid floden. Fantasin är fantastisk. Det byggs upp restauranger på de mest otroliga sätt som inbjuder till en god men oftast enkel måltid.
Familjen Brolin har självklart besökt floden mer än en gång. Ibland för att bevittna det vackra skådespelet av människor som möts oavsett nationalitet eller ålder. Eller för en god kvällsmåltid. Härom kvällen tog vi en taxi till floden. Vi tillbringade några timmar där då vädret var perfekt, familjefriden underbar och lyckan total. Att ha familjen samlad betyder mycket för mig.
Lillen fastnade i en svartvit film de visade och den visade sig både vara intressant och skrämmande. Så på alla bilder man försökte ta med mobilen har man en son som ser grymt ointresserad ut.
Mina fina guldgrabbar.
Ju mer jag besöker den italiensk ute/fest kulturen så slår det mig att det är väldigt sällan jag möts av den fylla jag stör mig extremt mycket på i Sverige. En av anledningarna att jag inte helst besöker restauranger eller pubar är all fylla. Visst flödar det alkohol, absolut MEN fyllan och eventuell höga konsumtion märks inte mycket. Varför har jag inget bra svar på men jag känner mig bra mycket mer bekväm och deltar gärna i utelivet här. Mer än gärna med hela familjen. För här går hela familjen ut. Alla sitter på puben tillsammans. Ung som gammal och det gillar jag. För familjen är det som är helt klart viktigast i mitt liv.
Livet vid floden bjöd ju på som sagt bra mycket mer än bara mat. Så lillen bjöd in sin kära mamma på en match som jag redan i förväg hade förlorat så klart. För att slå min extrema tävlingsinriktade son är näst intill omöjligt. Så den som vann fick möta MR C.
Egna regler sätts självklart upp under spelets gång så fuska är ju näst intill omöjligt. Då kommer fingret snabbt fram och man pekas ut som fuskaren.
Mot min vilja skulle också detta livsfarliga spel testas. Jag såg som allt för ofta en förskräckt illamående son komma ut från "ägget". Efter gubbens läggavochlarvadigkärring så jag gav med mig för husfridens skull och fick bevittna det hela från utsidan.
Utbudet var stort för stor som liten med barnasinnet kvar. Det som uppskattades mest var nog luftpistolskyttet och den visselpipa som lillen vann. Så nu gäller det att göra som han säger här hemma annars ljuder visslan.
Är det något jag kommer sakna när vi drar oss hemåt så är det den italienska gemenskapen som genomsyrar hela staden. I LOVE IT. Det bästa är att vi snart är här igen.
Kram Kram
Axelsmom