Lämnade ju gubben hemma igår och drog som bekant med lilla hondan till Halmstad för att hålla i en utbildningshelg för IOGT-NTO medlemmar från södra Sverige. Det slog mig när jag satt i bilen på väg att jag är en riktig hönsfru och hönsmamma också för den delen. För innan jag drog iväg fejade, tvättade, strök jag gubbens skjortor mm för att han skulle klara sig. Hade jag varit en hejare på matlagning hade jag till 100% gjort matlådor så hans skulle klara sig över helgen. Nu tror jag varken han har lagt märke till att jag fejade,tvättade och strök för så är det ju alltid av den anledningen att jag har ett grymt KONTROLLBEHOV. Så skjortorna stryks ju inte för att gubben inte kan utan för att skjortor skall strykas, vikas och hängas på ett visst sätt annars får jag nippran.
Vi återvänder till rapporteringen om vår himmelska resa till Las Vegas och bröllop. För ni skall förstå för en kontrollfreak som jag var denna resa och bröllop en extrem utmaning som krävde 100% tillit och förtroende till min blivande man. Det var oerhört skrämmande skall jag få be att tala om.
När frieri, och förlovning var överstökat kom det till planering och inköp mm. Helt normalt i bröllopsplanering. Det som däremot skiljde vårt bröllop mot många andras var att vi hade inte 100% kontroll då många av våra planering gjorde andra.
Vi köpte ett färdigt bröllopspaket av Maverick Helicopters. I det ingick självklart helikoptern med pilot, bröllopsförättare,fotograf,bröllopsbukett,champange,tårta,tilltugg och limousine. Bara här tappar jag kontrollen helt. Gubben har all kontakt med företaget då min engelska är långvägar sämre än hans. Tänk om jag avskyr buketten, tårtan, bröllopsförättaren. Fotografen är kass, piloten inte kan köra och allt blir katatrof. Inte nog med det tänk om det spöregnar hela dagen. Ni förstår min ångest jag hade vid denna tiden för ett år sedan.
Min tillit sattes också på prov till gubben för han bokade alla resor, hotell och eventuella andra arrangemang under vägen. Vi bestämde allt tillsammans med jag hade inte all kontroll. Det var fruktansvärt jobbigt för en kontrollfreak som mig.
Det jag hade full kontroll på var packingen och den var planerad in i minsta detalj kan jag lova. Jag la all min fokus där. Det var mer än en resväska i bilen då vi fredagen den 28 februari 2014 påbörjade vår livs resa tillsammans.
Vi började med att ta oss till mina föräldrar på fredagskvällen för att lämna av min älskade son som även han inte hade en aning. Det som sades till alla var att jag hade fått en resa av gubben och den var hemlig. Jag blåste alla nära och kära med en vit lögn. Jag drog flera gånger till med att vi säkert skulle till Canada där gubben ofta jobbar. ALLA gick på det. Hihhihihihi. Än så länge var jag förhållandevis lugn och inga ångestattacker i närheten. Det blev en natts övernattning hos mor och far innan äventyret började och jag la allt i min gubbens händer.:-) Vilket jag absolut inte ångrar. För är det något han kan så är det att planera resor och arrangemang.
Om vi återgår till 2015 och nutid så befinner jag mig nu i Halmstad. Resan hit var ju av ett skräckupplevelse då jag fick åka minimini bilen hit. Har en aning fobi för små bilar då jag känner att jag sitter mer på vägbanan än i bilen. Till skillnad mot min HUNK till jeep så är ju detta mer en lådbil än bil.
Solhelvetet på himlen var ju tvungen att titta fram under färden och med nya brillor så är ju de gamla solglasögonen slopade. Några nya är ännu inte införskaffade så jag fick ta vad som fannas i lilla lådbilen. En aningen farligt då det var svårt att fokusera men men. Tillslut kom även jag fram till Halmstad.
Kram kram
Axelsmom
