Det har inte gått att undgå att Sverige och framförallt Växjö har haft en solfattig sommar hittills. Var och varannan person gör inlägg på sociala medier om just vädret. Nu är jag ju kanske fel person att orda om detta då jag verkligen inte behövt klaga på vädret det minsta sista månaden. Men ändå blir jag fascinerad över att just vädret är och kommer säkert vara en ständig snackis. Det tar upp väldigt stor del av människors liv och vad jag vet så är det inget vi kan påverka. Hur vi än gör så får vi leva med det väder som bjuds när vi slår upp ögonen varje dag.
Självklart har jag all förståelse och tycker likadant ibland att sol är trevligare än regn, att barnen måste ju få bada och att sitta ute i gräset är underbart. Men lägger vi ändå inte onödig energi på vädret ändå. Skapar vi inte den där depressionen genom att ständigt påminna oss hur illa det är. Istället för att hitta på något som går att göra i alla väder. För är det så illa med en regnig sommar? Är det verkligen så synd om barnen? Får de en dålig sommar på grund av vädret?
När jag var liten existerade det inte att vi skulle åka jorden runt på någon solsemester utan vi höll tillgodo med vårt avlånga land och de närmaste grannländerna. De flesta semestrarna vad jag minns gick i friluftslivets tecken. När jag nu minns tillbaka inte minns jag några vackra stränder, bad, picknickar i gröngräset och blommor i håret. Nä jag minns när vi fick avbryta en campingtur ute i skogen för brorsan hade fått vattkoppor och det kom in ett jäkla åskoväder. Det packades ihop i en väldans fart. Jag fick hålla storkusin Jonas hand på väg till bilen. Faster fick nog och tog in på vandrarhem. Hängde tvätt i hela stället. Det var grymt häftigt.
Eller när jag höll på att blåsa av något berg vi besteg för det stormade och jag var en handfull hög. Pappa fick bära mig sista biten. Upp skulle vi ändå. Med matchande kläder besteg då familjen Johansson berget. Minns än idag stenen jag la på toppen. Vilken upplevelse.
Alla gånger man vaknat och insett att det är en sjö i förtältet. Hoppa jämfota rakt ut från husvagnen. Det var ju grymt roligt till morsans förtret. Sen satt vi där med troppande mattor och tält. Men va gjorde det.
Ofta har hela familjen fått sitta och hålla i förtältet för det inte skall blåsa bort i oväder. Bara det i sig är en upplevelse. Far och mor gjorde allt för att rädda medans vi barn bara längtade att vinden skulle lyfta allt. Tänk så häftigt det varit.
.
Bada när det regnar var ju också en sport som var rolig som liten. Att man sen fick avbryta när blixtarna kom farande var ju en annan sak.
Inte heller minns jag några fina middagar vid någon pool. Nä det var medhavda Skogaholms mackor med prickig korv. Saft i en sirapsflaska. Mammas goa bullar. Hade man tur fanns lite Marie kex med. Det var ju mumsigt så det förslog. Inte klagade vi. För vi var tillsammans och vi hade roligt.
Ja denna listan kan bli enormt lång. För det är ju det där coola oförberedda man faktiskt kommer ihåg. Alla gånger vi varit vid badet är inget jag minns. Utan just de där gångerna när vädrets makter vill spela oss ett spratt.
Så jag tror att våra barn och även vi får en underbar sommar om vi själva tillåter oss att njuta av det som finns här. För det finns så mycket att göra oavsett väder.
Så nu mina vänner väntar jag på ett riktigt ordentligt åskoväder så jag och lillen kan hoppa in i jeepen och köra en runda för att uppleva ett riktigt magiskt krig som vi fantiserar ihop tillsammans. Det kallar jag äventyr och med på äventyret lär det bli mackor och saft.
Ja ni förstår ju själva hur våra semestrar sett ut......
Kram Kram
Axelsmom