Efter att ha lämnat av gubbsen vid flygplatsen då han skulle över sundet något dygn, stod shopping på dagens lista. Vi körde helt fel men kom helt rätt vilket gjorde mig grymt belåten. Det var till shopping marknaden Da Vinci vi skulle till. Belägen bredvid flygplatsen. Smidigt och bra.
Den påminner lite om de shopping market jag såg mitt ute i öknen mellan Los Angeles och Las Vegas. Som en liten stad fullt med butiker, matställen och lek för barnen.
Till lillens glädje så hittade vi en riktigt stor leksaksaffär. Ojojoj. I närheten där vi bor finns 2 lite mindre butiker. Superfina men inte det utbudet som denna hade. Det blev ett lååångt besök där.
Efter 2 vändor i butiken kom det allt med en liten byggsats hem.
Till min glädje hittade jag den perfekta klädaffären med en storlekstabell som passade min missanpassade kropp. Shoppade loss på lite toppar då de har varit en bristvara länge. Har längtat efter att sätta tänderna i någon italiensk butik. Blir en aningen trött på det vanliga utbudet där hemma. Att det sen var 50% rabatt gjorde ju absolut inget.
Även lillen shoppade lite nya kläder. Valde och provade själv. Jag skulle liksom inte bry mig så mkt vad han gjorde. ( lät det gå för denna gången ).
Utan mina vakande ögon fixade han ju detta galant.
Efter ett svettigt shoppande intog vi första och faktiskt den bästa restaurangen.
Med ett livligt teckenspråk och skratt lyckades vi beställa vår mat hos vår hjälpsamme icke engelsktalande servitör. Jag pratade engelska, lillen svenska och han italienska. Alla i mun på varandra. In kom så maten vi beställt. Fantastiskt god och precis det vi ville ha. Eller nästa. Vi beställde en miniburgare men fick 3. Så goda så.
Lite för mätta intog vi sedan sportaffären för att lindra det dåliga samvetet. Köpte ett hopprep och uppdaterade lite träningskläder. Sen återstod bara dagens största utmaning. Att ta sig hem. För det var första gången jag körde bil i centrala Rom.
Vi tog det hela med ro. Hoppade ur bekvämlighetszonen och trampade plattan i mattan. För i denna trafik gäller det att hänga med. Av någon anledning finns det massor av trafikregler som ingen verkar följa. Störst bil kör först och foten på gasen och handen på tutan så klarar men sig galant. Inte min typ av körstil men hem kom vi och vi gjorde en lättnads dans när vi väl var hemma igen.
Som avslutning på detta spretiga inlägg så bjuder jag på en bild från Roms vägar. Inte lätt att packa rätt.
Kram Kram
Axelsmom