Ett som är säkert det är att livet går i en himla fart. En vecka är snabbt över. Man hinner knappt blinka. Sitter nu nedhasad i soffan med datorerna i knät. Börjar bli som gubben. Jobbar på mer än en på samma gång. Veckan som gått har inte varit någon hit. När gubben väl är hemma är jag helt ur läge. Inget i systemet har funkat ngt vidare. Rädslan har kommit krypande över att köra bil på kvällen. Ser älgar överallt och jag känner mig verkligen inte säker i vår extrabil alls. Tårarna är ständigt nära. Bröt ihop i lördags. Åka förbi olycksplatsen var inget roligt. Det som borde gjorts i veckan har raderat bort sig självt. Idag känns det allt mycket bättre i både kropp och själ.
Inte minns jag att livet var som en bergochdalbana när man var liten. Flöt inte bara allt på då. En vecka kändes som en evighet och man hade all tid i världen. All tid att ligga där i gräset och bara njuta som lillen gör här nedan.
Nu väntar en ny vecka vilket är underbart. Det väntas mycket jobb och avslutas med en jobbnöjes helg med gubben i Göteborg.
Kram kram
Axelsmom