Mental skitdag och åter på banan

Igår var en mental skitdag. Jobbet hägnde över mina redan uppdragna axlar. Dunkande smärta i brösten och andningssvårigheter. Var så nära att bara gå hem och skita i resten av månaden. MEN efter 3 kanelbullar och lite skratt var jag tillräckligt i skick att avsluta dagen på bästa sätt. Jag är verkligen inte den som ger upp i första taget så vi kämpar vidare. Eftersom mitt kompkontot är högt har jag bara 8 arbetsdagar kvar innan jag slutar på mitt nuvarande jobb. Känns konstigt men skönt. 
Idag är det en jobbardag hemma vid skrivbordet. Om gårdagen var en mental tuff dag så börjad denna helt klart bättre. Bestämde mig för att 3 kanelbulledieten/tyckasyndommiiiigdieten inte är någon bra idé. Det sista jag behöver är att bättra på den begagnade gravidmagen, gäddhänget och ladugårdsbreda arslet. Idag åkte löparskorna fram. En perfekt vacker dag att börja springa på. Knallblå himmel och skitlukt i luften. Vad kan bli bättre liksom. Sol och skitlukt är den bästa medicinen. 
 
 
Med en panikartad blick drog jag snabbt in i skogen bakom ladugården så att INGA hemmavarande bönder skulle se hur begagnade gravidmagen, gäddhänget och arslet åker berg och dalbana. Musik i öronen för att slippa höra mina elefantliknande springsteg. Hela marken måste vibrierat när jag dundrade förbi. Av någon anledning försvann det rika djur- och fågellivet i skogen. Som en frustande ko tog jag mig allt längre in i skogen. 
 
 
Jag måste tillstå att jag blev faktiskt lite imponerad av mig själv. Trots illamående och blodsmak i munnen orkade jag faktiskt mig runt hela 2,66 km. Gick ungefär 400 meter av den sträckan. För att vara mig är det riktigt BRA.
 
 
Svettig trött och med en helt omskakad kropp var det riktigt skönt att äta en mycket mer hälsosam frukost än vad jag brukar trycka ner.
 
 
Nu så här i efterhand måste jag erkänna att denna jagtarlivetavmigupplevelsen faktiskt sporrade mig. Nu måste jag ju kunna springa den rundan utan problem. Kommer säkert ta ett halvår eller två men skam den som ger sig.
 
Nu måste begagnade gravidmagen, gäddhänget och ladugårdsbreda arslet vila minst en månad. Kroppen skriker av den kommande träningsvärken. Hur tänkte jag egentligen. Imorgon ska jag iväg och då kommer det bli mer 10 cm klackar än joggingskor. Jag kommer trippa/rumla fram som en kobent älg på äventyr.
 
Kram kram
 
Axelsmom
 
 
 

Kommentera inlägget här :