Häromkvällen drog vi till Vida Arena för att kolla in Växjö´s stolthet. Växjö Lakers. Det var fullsatt och stämningen var på topp såklart. Jag är ingen vidare fans av denna sport men har faktiskt suttit en del i ishallar för ett antal år sedan. Min dåvarande svåger fick med mig till hallen. Han har spenderat hela sitt yrkesliv världen över i målet. Då var det otroligt roligt att kolla. Så väl på plats insåg jag att det var en 13 år sedan jag senast var på hockey. :-) Hjälp vad tiden går. Börjar tanten bli gammal tro.

Nu var det gubben som drog med oss till hallen. Grabbarna smaskade popcorn i kapp och höll mest på med bus. Jag hade fullt upp och kolla in alla som jag kände och en kändis här och där. Jag kollade lite på spelet också för helt tappad bakom en sten är ja inte.

Enligt mig var det ingen höjdarmatch även om Växjö till slut vann efter en massa förlängning. Då satt vi redan hemma i soffan för vi insåg att detta lär bli en lång kväll. Lillen tappade fokus redan efter 2 perioder och då var ipaden mycket mer intressant.
Det det var en aningen halt på isen. :-) Grabbarna åkta både till höger och vänster. Ibland var det mer ett hawaiispel än strukturerad hockey. Adrenalinet och testosteron var på topp vilket bjöd på några ordentliga smällar som helt klart förhöjer stämningen lite även om jag är helt emot slagsmål annars. Det är riktigt underhållande hur inne i spelet grabbarna är att de inte kan släppa en hetsig diskussion utan får följas ut av de svart/vit randiga gubbarna.

Det som är roligt med sportevent är ändå den härliga stämningen som skapas. Glada miner som snabbt kan förvandlas i total förkrossning. Den gemensamma nämnaren som för människor sammans. Underbart.
Lillkillen var såklart glad och bjöd på några busiga selfie.

Min favorit är ändå gubben på ismaskinen. Han håller sig alltid på banan. Halkar varken hit eller dit. Har struktur i sin vardag och det blir fantastiskt fint efteråt. Vem hyllar honom igentligen. Han borde få stående applåder varenda gång han kör in på isen.

Kram kram
Axelsmom
Är det verkligen 13 år... Kul att se dig och din familj. Nästa gång ska vi klappa till the zamboni driver.
skriven